Högakusten område
Världsarvet Höga kusten

Så gick det till

Istid är perioder i jordens historia som kännetecknas av att områden på jorden, land och hav, är täckta med en tung och tjock  is. Istider kommer och går. Höga Kusten har haft istid mer än en gång. Landet har därför varit nedpressat av is flera gånger. Och sen höjt sig efter varje istid. Förändringar i landskapet sätter sina spår. Just här i världsarvet finns de tydligaste spåren och bevisen på att landhöjning har skett och sker!

Höga Kusten tillsammans med Kvarkens skärgård är den bästa platsen på jorden för
att göra en tidsresa i landhöjningens spår.

 

 

Tidsresan Spåren

Ett nedisat land

Klimatet blev kallare, glaciärerna växte och sommarens varmare klimat var inte tillräckligt för att smälta dem. Till slut växte glaciärerna ihop och det bildades ett enda stort sammanhängande istäcke.

Till slut växte glaciärerna ihop
och det bildades ett enda stort 
sammanhängande istäcke.

För ca 20 000 år sedan var det som kallast och inlandsisen var som störst. Just över Höga Kusten var isen som tjockast – hela 3 km tjock! Den tunga och tjocka isen tryckte ned jordskorpan 800 -1000 meter av väldiga ismassorna.

Illustration och Mediagrafik: Gunvor Ekström

Klimatet blir varmare

Klimatet blev till slut varmare och inlandsisen började smälta. Istäcket blev tunnare och tyngden lättade, samtidigt drog sig iskanten bakåt mot norr och nordväst.

När isen smälte lättade trycket och landet började återta sin ursprungliga form. Ungefär som en deg som är jäst – tryck tummen in i den degen och släpp – sakta återtar degen sin form och tumavtrycket försvinner.

I början gick landhöjningen fort. Upp till 10 centimeter per år. Idag höjer sig landet med 8 mm per år.

Till slut så kommer landhöjningen att upphöra och då har landet återtagit sin ursprungliga form. Då är det snart dags för nästa period av kallare klimat och glaciärerna i våra fjäll börja växa till på nytt. Vi är återigen i början av en ny period av kallare klimat och starten för en ny istid har börjat.

Illustration och Mediagrafik: Gunvor Ekström

För 10 500 år sedan hade inlandsisen smält så mycket att Höga Kusten var helt isfritt och det som idag är land var då ett öppet hav.

Under tiden som isen smälte så lättade trycket på jordskorpan. Landet hade redan höjt sig 500 meter när isen var borta från Höga Kusten. De högsta delarna av Höga Kusten stack upp som öar och skär. Dessa öar och skär är idag de högsta bergstopparna i världsarvet. De kallas för kalottberg. Det är på dessa berg som man återfinner den höga kustlinjen.

Ännu återstår cirka 300 meter av landhöjning fram till dagens landskap.

Illustration och Mediagrafik: Gunvor Ekström

För 7000 år sedan var inlandsisen borta sedan länge och landet hade höjts 200 meter. En del öar har vuxit samman och förenats med fastlandet, nya öar hade dykt upp och bildar ett skärgårdslandskap. Ännu återstår cirka 100 meter av landhöjning fram till dagens landskap.

Illustration och Mediagrafik: Gunvor Ekström

Nutid. Landet nu rest sig ytterligare 100 meter. Skärgårdslandskapet har vuxit samman till det kuperade landskap vi har idag. Smala dalgångar och branta berg, djupa fjärdar och en skärgård med höga öar. Dalgångarna är forna havsvikar som nu har grundats upp. Landhöjningen är idag 8 mm per år.

Illustration och Mediagrafik: Gunvor Ekström

Framtid. Man räknar med att landet fortsättningsvis kommer att stiga. Havsvikar snörs av och blir till sjöar. Öar blir till halvöar. Gamla hus kommer längre från stranden. Men hastigheten på landhöjningen kommer sakta att avta.

Om framtiden vet man inte så mycket. Men om landet fortsätter att höja sig så kommer det om ungefär 2 000 år att leda till en landförbindelse över Umeå till Vasa och Bottenviken blir då Europas största sötvattensjö. Men utvecklingen blir en annan om växthuseffekten förstärks. Temperaturökningen gör att polarisarna smälter och att havsnivån stiger, vilket bidrar till att landhöjningens effekter motverkas.

Illustration och Mediagrafik: Gunvor Ekström

Spår efter istid och landhöjning

Inlandsisen har lämnat synliga spår i landskapet; isräfflor på runda berghällar,  gigantiska fält av stenar,  höga kalottberg och vackert utmejslade tunnelgrottor.  Havsvikar som snörs av från havet och blir till sjöar.

Dessa formationer i naturen  är bevis på att landet som har höjt sig. Landskapet i Höga Kusten är världsunikt tack vare dessa spår!

Inlandsisen har lämnat rikliga spår efter sig i landskapet. Landhöjningen har tillsammans med vågornas kraft och berggrundens struktur skapat spår i landskapet som är bevis på att världen största landhöjningen, efter senaste istiden, har skett i detta område. Vilket har gett Höga Kusten dess status som världsarv.

Här finns spår efter istid och landhöjning koncenterat på en yta av 10 mil och ett två km brett område. Världens högsta kustlinje – det vill säga det som var en strand för 10 000 år sedan och ligger idag på 286 meter över havet- ligger endast 2 kilometer från dagens strand.

Isen rör sig alltid framåt men om klimatet är varmt så smälter inlandsisen fortfarande mer än den växer till. Alltså blir det så att isen smälter bort från landskapet vid varmare klimat.

Foto: två översta - Patricia Rodas, Dragos Alexadrescu. nedre till vänster – Milly Lundstedt. nedre till höger: Tuija Warén  

Kalottberg

Isen smälter bort från Höga Kusten. De högsta bergen blir till öar och skär.

Berg med toppar som inte överspolats av havet benämns kalottberg. På dessa platser blev moränen opåverkad av havet och sköljdes därför inte bort.

Det osvallade moräntäcket blev kvar som en mössa, en så kallad kalott. Eftersom det då fanns material att växa i så syns moränkalotterna tydligt i dagens landskap genom att de växer skog på dom.

Besöksmål där du kan se Kalottberg:
HÖGKLINTEN
SKULEBERGET

llustration och Mediagrafik: Gunvor Ekström

Högsta kustlinjen

Högsta kustlinjen kan tydligt ses på de högsta bergstopparna i världsarvet. För cirka 10 000 år sedan stack dessa bergstoppar upp som små öar och skär i havet. Dessa bergstoppar/skär var aldrig översköljda av havets vågor.

När landet höjer sig så sköljer havet in mot stränderna och spolar bort allt löst material. Den äldsta strandlinjen med kalspolade berghällar, som också är den högst belägna, kallas högsta kustlinjen.

Besöksmål där du kan se den högsta kustlinjen:
HÖGKLINTEN
SKULEBERGET

llustration och Mediagrafik: Gunvor Ekström

Klapperfält

Klapper utgörs av mindre block och stenar, som sköljts fria från jord, avrundats och samlats ihop. Havets vågor bearbetar strändernas material.

De grövre och tyngre partiklarna flyttas och det största materialet, stenar och block, blir kvar och formas av vågorna till runda klapperstenar.

Besöksmål där du kan se Klapperfält:
HÖGKLINTEN
NORRFÄLLSVIKEN
TRYSUNDA

llustration och Mediagrafik: Gunvor Ekström

Tunnelgrotta

Tunnelformade grottor har sitt ursprung från sprickor i berget som fanns i strandlinjen. Stenarna och block har med vågornas kraft förts fram och tillbaka i den ursprungliga sprickbildningen och efterhand har en grotta nöts fram. Eftersom landet höjdes snabbare för länge sedan så får övre delen av grottan en långsmal form och när landhöjningen gått långsammare får grottan en bredare form.

Normalt så tar det cirka 1000 år för en tunnelgrotta att skapas. Den största koncentrationen av tunnelgrottor i Sverige  finns längs Höga Kusten.

Sveriges största tunnelgrotta, Räckbergskyrkan ligger några mil nordväst om Örnsköldsvik,  ligger långt över dagens över havsnivå. Och en bra bit från dagens havsstrand. Tunnelgrottan är imponerande 34 meter lång, 3,4 meter bred och 7,3 meter hög. Grottan klassas som riksobjekt för naturvård, varvid hänsyn i området krävs. I Härnösand, längst ut på Härnön finns det flera fina tunnelgrottor som nås via stigar som är utmärkta. Utgå från Smitingens naturreservat.

Besöksmål där du kan se Tunnelgrottor:
NORRA ULVÖN
HÖGBONDEN

llustration och Mediagrafik: Gunvor Ekström

Avsnörda havsvikar

I och med att landet långsamt reser sig ur havet snörs havsvikar av och omvandlas succesivt till insjöar. Detta sker framförallt där havsvikens inlopp är grunt och smalt.

Idag kan man finna spår av att en sjö en gång varit en havsvik då det finns arter kvar från tiden då vattnet var bräckt. I Skuleskogen finns det en högt belägen avsnörningsvik som idag är en myr helt täckt av torv.

Besöksmål där du kan se Avsnörda havsvikar :
STORTORGET
SKAGSUDDE
SÖRLEVIKEN

llustration och Mediagrafik: Gunvor Ekström

Skalgrusbankar

För länge sedan låg hela Höga Kusten under havets yta. Det som är mark idag har tidigare varit havsbotten. I havet levde olika djur. De skal som fanns var bland annat snäckor musslor och havstulpaner. När de dog så blandades deras hårda skal med sand och grus på havsbotten. Skalresterna från musslor och snäckor fördes med strömmar till platser, exempelvis lugna vikar, där stora bankar av detta grus med skalrester i bildades. Sådana skalförande gruslager finns i alla hav men genom den kraftiga landhöjningen i Höga Kusten har dessa skalgrusbankar hamnat högt upp på land. Långt från dagens havsstrand.

Eftersom skaldjurens skal innehåller mycket kalk trivs vissa växter,l blåsippor och orkidéer, på dessa gamla havsbottnar. Tittar man noga i gruset så kan man hitta snäckskalen från dessa djur.

Besöksmål där du kan se Skalgrusbankar:
NORRA ULVÖN

llustration och Mediagrafik: Gunvor Ekström

Isräfflor

Inlandsisen drog fram över landskapet som ett gigantiskt sandpapper. Stenar och block som varit fastfrusna i isens botten har slipat och ristat in isräfflor i berggrunden och syns idag som räfflor på berghällarna.

Besöksmål där du kan se Isräfflor :
SKULESKOGENS NATIONALPARK
TRYSUNDA

llustration och Mediagrafik: Gunvor Ekström